När vi dömer andra!

Ibland är det allt för lätt att döma andra. Vi tror vi vet en massa "sanningar" om någon utan att egentligen ha en aning. Vi kan stöta på människor som inte handlar på ett sätt som är förenligt med vad vi tycker är ok. Det kan vara i vilken situation som helst. Vi kan känna oss orättvist behandlade och tycka och tänka en hel del om personen i fråga. Kanske sprider vi även våra tankar vidare till andra för att verkligen poängtera hur "fel" personen i fråga har agerat.

Jag har själv träffat på en del människor som jag upplevt varit rent otrevliga eller betett sig respektlöst. Min reaktion har ofta varit att jag blivit arg eller sårad och på något sätt velat ge igen (dock brukar jag inte falla för frestelsen då jag vet att det ofta eskalerar till att bli så mycket mer än det egentligen var). Häromdagen fick jag höra en historia (sann eller inte framgick inte) om en person som jag tidigare upplevt som mycket ambivalent och otrevlig. Historien i sig var ganska tragisk och även om det inte ursäktar hennes beteende så fick jag ändå en viss förståelse för att hon hamnat i något slags bitterhet som verkar svår att skaka av sig.

Ibland kan det vara svårt att inte reagera negativt när vi känner oss påhoppade eller orättvist behandlade. Genom att låta oss bli påverkade äter den här negativa känslan sig in i oss och kan i värsta fall förstöra en hel dag (eller fler). Är det svårt att hitta någon typ av förståelse för någons agerande kan man istället hitta på en egen liten historia just för att skaka av sig den negativa känslan. Den påhittade historian är såklart inget man berättar vidare utan fungerar bara som en ventil för ens egna negativa sinnesstämning och gör på så vis att vi inte fastnar.

Döm inte förens du vandrat i någon annans skor!