Skaka av sig ilskan!

Visst är det tråkigt när man får reda på att någon man trodde mer om ljugit och pratat illa om en bakom ens rygg. Första reaktionen är ofta ilska (i alla fall för mig), men ju mer jag funderar på det desto mer synd kan jag tycka om personen i fråga.
I grund och botten beror det ju på något att en del har behov av att prata illa om andra. Kanske kan det vara deras egen dåliga självkänsla som de upplever blir starkare om de trycker ner andra eller som jag tror i detta fallet att besvikelser i ens liv har lett till en bitterhet som tar sig detta "skitsnacksuttryck".

Nu har jag fått ur mig det och skakar där med av mig ilskan för att istället tycka synd om personen i fråga.

På en cykelsadel!

Vanligtvis när jag cyklar fram och tillbaka till stan funderar jag inte så mycket, men igår när jag cyklade hem från jobbet blev jag plötsligt mycket medveten om mina omgivningar. Trots att jag cyklat/gått samma väg massor av gånger blev jag nu medveten om helt andra saker än jag tidigare lagt märke till.

Halvvägs hem korsar järnvägsspåret vägen och igår (precis som de flesta dagar) gick bommarna ner strax före jag hunnit fram. Medan jag stod där och väntade märkte jag hur kvällssolen lös mig i ansiktet på ett behagligt sätt, hur vinden som nu hunnit bli lite svalare fläktade skönt och gjorde så att håret lyfte titt som tätt. På andra sidan vägen stod en dam med sin käpp och log så förnöjsamt vilket gjorde mig nyfiken på vad som gjorde henne så glad. Hade hon kanske haft trevligt besök under dagen, kanske tänkte hon på sina barn/barnbarn eller så hade hon kanske vunnit på lotto. Lite snopet insåg jag att jag aldrig skulle få reda på svaret.

När jag sedan cyklade in i vårt bostadsområde såg jag vad mycket björkar det faktiskt växer längs vägen. Deras grenar sträckte sig långa och gröna långt ut över vägen och bildade nästan en tunnel som jag kunde cykla igenom.

Sista backen innan hemmet har den senaste tiden känts ovanligt jobbig (förmodligen på grund av mitt gravida tillstånd), men just igår tänkte jag inte så mycket på det. På andra sidan joggade nämligen en väldigt lång och väldigt smal man. Han hade en mycket säregen löpstil med armarna nästan stilla längs med kroppen förutom händerna som fladdrade vilt. Jag blev lite fnittrig inombords och bestämde mig för att jag ska testa att jogga så vid något tillfälle när jag är springduglig igen.

Kontentan av detta inlägg blir alltså att trots att jag cyklade samma väg som alltid så kändes denna resa mycket händelserik och gick väldigt fort. Istället för att bara ha siktet inställt på målet (hemmet) så tog jag för kanske första gången verkligen vara på vägen dit (själva resan). Tänk om vi kan applicera det till andra delar i livet. Att njuta mer av vägen fram till målet skulle nog göra mycket betydligt mer betydelsefullt.

Samtal med en vän!

Ett halsband jag gjorde under smyckestillverkningen.


Ett armband med en berlock från varje härlig tjej som gjorde min möhippa så lyckad. Tack!


Idag har jag fått massor av ny motivation av en mysig vän. Vi kom in på ett samtal om att driva eget företag där vi får nytta av våra kreativa sidor.

Under lördagens möhippa fick jag bland annat prova på att göra smycken vilket gav en stor mersmak och jag har plötsligt börjat drömma om Panduro och allt de har att erbjuda.


Vid sidan om mitt företag som fokuserar på massage, coaching och träning gentemot privatpersoner och företag är jag nu sugen på att göra något mer kreativt. Just nu snurrar det massor av idéer och som jag skrev i ett tidigare inlägg är det nu dags att bena ut roligheterna och komma fram till vad som är möjligt (vilket är allt eller hur), och om det över huvud taget skulle kunna bli lönsamt eller om det snarare ska få vara en hobby.


Jag har också nyligen läst ett par artiklar om ett par tjejer som driver företaget "Swedish Hasbeens" där de designar, tillverkar och säljer träskor fast i nya fräcka och innovativa modeller. Vilken fantastisk affärsidé som dessutom sprider budskapet att allt går om man vill.


Jag vill!


Så nu är min fråga till er bloggläsare: Vad saknar ni på marknaden? Kanske är det något till era barn, till er själva, ert hem eller något annat. Ni är mer än välkomna att komma med förslag för att hjälpa mig brainstorma=)

Möhippa!

Jag har alltid vetat att jag har fantastiska vänner, men igår blev jag både chockad, nervös, rörd till tårar och så obeskrivligt tacksam som det bara går att bli.

Trots framstående bröllop hade jag inte en tanke på att jag skulle bli bortrövad på möhippa och trots att två av dessa fina vänner knackade på dörren vid 7:30 så tog det mig ytterligare en god stund innan jag verkligen förstod vad som var på gång.
Då jag bitvis har lite svårt att släppa kontrollen var det först smått obehagligt att få ögonbindel och bli "ivägkörd" mot oanade platser och aktiviteter, men när jag möttes upp av en hel skara härliga tjejer släppte det snabbt.

Att dessa kvinnor träffats innan för att planera en hel dag bara för mig känns lite overkligt. Dagen kunde verkligen inte ha blivit bättre och jag är så rörd över äran att ha dessa kvinnor som vänner och svägerska.

Tack!!

Ljuva sommar!

Som vi har väntat och längtat efter sommarvärmen. Så nu när den äntligen är här så hörs det helt andra toner från alla möjliga håll. Nu plötsligt klagas det på att det är för varmt (jag kan ha en liten del i detta), att det är för kvavt, att solen är för stark etc. Hur kommer det sig att vi aldrig är helt nöjda med vädret?

Vädret måste väl ändå vara en av de ämnen som det disskuteras allra mest om. Få människor jag mött har INTE en åsikt om vädret.

Från och med nu bestämmer jag mig för att inte ha några negativa åsikter om vädret i sommar. Är det fint och soligt tänker jag njuta av värmen och äta glass i skuggan. Är det regnigt tänker jag nuta av det också och se till att få mysigt pyssel gjort inomhus istället.

Bring it on!!! (svenska sommarvädret)

Lata dagar!

Just nu är det lata dagar. Passar på att njuta av det fantastiska vädret när det nu äntligen är här. Pga detta blir det bitvis lite luckor i bloggandet.

Här är en bild på vår härliga midsommarstång efter helgen på Gotland.

Gamla vänner och bekantskaper!

De senaste dagarna har jag börjat tänka på människor jag träffat tidigare i mitt liv. Människor som jag gick i skolan med, människor jag träffade under mina år utomlands och andra som jag än så länge mött genom livet.
Jag funderar på vad det är som gör att vissa finns så tydligt i minnet medan jag inte minns namnet på andra trots att vi gått i skolan eller arbetat ihop i flera år.

Vad är det som gör att vissa människor lämnar ett stort avtryck medan andra passerar nästan obemärkt förbi?
Jag tänker att det kanske har med personkemi att göra, att man helt enkelt klickar mer med vissa och därför kommer ihåg dem bättre, men samtidigt kan jag tydligt minnas människor som jag inte kom riktigt överens med och då faller ju den teorin.

En besvärlig sits är det också att möta någon som tydligt minns vem man själv är utan att man för sitt liv kan komma på vem den andra är. Samtalet trevar sig framåt försiktigt för att man förhoppningsvis ska få en ledtråd om hur man känner varandra.

Hur som helst känns det ganska otroligt hur många människor som passerat genom åren. Tänk hur mycket kunskap vi fått och gett som vi inte ens är medvetna om.

Tack alla härliga människor jag mött och alla fantastiska personligheter jag kommer träffa i framtiden!