Visst är det tråkigt när man får reda på att någon man trodde mer om ljugit och pratat illa om en bakom ens rygg. Första reaktionen är ofta ilska (i alla fall för mig), men ju mer jag funderar på det desto mer synd kan jag tycka om personen i fråga.
I grund och botten beror det ju på något att en del har behov av att prata illa om andra. Kanske kan det vara deras egen dåliga självkänsla som de upplever blir starkare om de trycker ner andra eller som jag tror i detta fallet att besvikelser i ens liv har lett till en bitterhet som tar sig detta "skitsnacksuttryck".
Nu har jag fått ur mig det och skakar där med av mig ilskan för att istället tycka synd om personen i fråga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar