torsdag 8 juli 2010

På en cykelsadel!

Vanligtvis när jag cyklar fram och tillbaka till stan funderar jag inte så mycket, men igår när jag cyklade hem från jobbet blev jag plötsligt mycket medveten om mina omgivningar. Trots att jag cyklat/gått samma väg massor av gånger blev jag nu medveten om helt andra saker än jag tidigare lagt märke till.

Halvvägs hem korsar järnvägsspåret vägen och igår (precis som de flesta dagar) gick bommarna ner strax före jag hunnit fram. Medan jag stod där och väntade märkte jag hur kvällssolen lös mig i ansiktet på ett behagligt sätt, hur vinden som nu hunnit bli lite svalare fläktade skönt och gjorde så att håret lyfte titt som tätt. På andra sidan vägen stod en dam med sin käpp och log så förnöjsamt vilket gjorde mig nyfiken på vad som gjorde henne så glad. Hade hon kanske haft trevligt besök under dagen, kanske tänkte hon på sina barn/barnbarn eller så hade hon kanske vunnit på lotto. Lite snopet insåg jag att jag aldrig skulle få reda på svaret.

När jag sedan cyklade in i vårt bostadsområde såg jag vad mycket björkar det faktiskt växer längs vägen. Deras grenar sträckte sig långa och gröna långt ut över vägen och bildade nästan en tunnel som jag kunde cykla igenom.

Sista backen innan hemmet har den senaste tiden känts ovanligt jobbig (förmodligen på grund av mitt gravida tillstånd), men just igår tänkte jag inte så mycket på det. På andra sidan joggade nämligen en väldigt lång och väldigt smal man. Han hade en mycket säregen löpstil med armarna nästan stilla längs med kroppen förutom händerna som fladdrade vilt. Jag blev lite fnittrig inombords och bestämde mig för att jag ska testa att jogga så vid något tillfälle när jag är springduglig igen.

Kontentan av detta inlägg blir alltså att trots att jag cyklade samma väg som alltid så kändes denna resa mycket händelserik och gick väldigt fort. Istället för att bara ha siktet inställt på målet (hemmet) så tog jag för kanske första gången verkligen vara på vägen dit (själva resan). Tänk om vi kan applicera det till andra delar i livet. Att njuta mer av vägen fram till målet skulle nog göra mycket betydligt mer betydelsefullt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar