Vissa dagar...

Ni vet hur vissa dagar kan vara. De börjar lite mindre bra och fortsätter utvecklas till en ännu mindre bra dag.
Igår var precis en sådan dag. Började trött efter alldeles för få timmars sömn. Tröttheten i sig gör ju att man känner sig som en sömngångare. Det smittar också av sig på barnen som agerar därefter.

På eftermiddagen körde jag till Halmstad med några kollegor. Det var återigen dags för kvartalsutbildning och ny koreografi i Body Balance. Det i sig är ju alltid fantastiskt roligt, men vi var sena dit, körde vilse i Halmstad innan vi till slut hittade fram 15 minuter sena. Vi parkerade i parkeringshuset och skyndade till anläggningen. Kvartalen var bra, men mindre bra var det när vi skulle hämta bilen som nu var inlåst i parkeringshuset. Kortnumret som låste upp dörren var kvar i bilen och därför lite smått svår att komma åt. Det slutade med att vi stoppade en bil mitt på gatan för att få hjälp. Den snälla kvinnan i bilen körde mot porten på parkeringshuset vilket var det enda sättet att komma in om man inte kan sitt kortnummer.

Väl i bilen började vi bli mer positiva igen. Ända tills trafikupplysningen på radion informerade oss om en stor bilolycka i en rondell som vi såklart var tvugna att passera för att ta oss ut ur staden. Vi stannade istället och åt i väntan på att vi skulle kunna fara vidare, men när vi ätit färdigt var det fortfarande stopp i rondellen.
Tack vare nymodigheter som gps i mobilen snirklade vi oss ut ur staden genom olika villakvarter.
Resten av hemresan gick hyfsat med tanke på det skyfall som inte gav med sig på hela vägen.

Soffan har aldrig varit så skön som igår kväll när jag äntligen kunde sjunka ner i den.

Det positiva i alltihop är att jag fick öva mig mentalt på att möta motgångar=)