När man måste ta avsked!

Att säga hej då är inte någon av mina starkaste sidor. Plötsligt minns man tillbaka på tiden tillsammans (oavsett om det är en kort visit eller en längre gemenskap). Eventuella irritationer, konflikter eller liknande är som bortblåsta och det enda som finns kvar är allt det positiva som man upplevt tillsammans.

Att ta avsked när man vet att man snart ska ses igen gör såklart själva avskedsmomentet betydligt lättare, men hur tacklar man när man vet att det kommer dröja mycket länge tills nästa gång?

Många upplever avsked som något negativt, men i vissa situationer kanske du rent av ser fram emot att få avsluta, säga hej då, lämna. Då blir plötsligt avskedet till något positivt, en skön känsla som du kanske gått och väntat och längtat efter under en tid.

Oavsett vem eller vad du tar avsked av, eller om du upplever avskedet som positivt eller negativt tror jag att du kan växa och utvecklas som person varje gång du tar avsked. Att du tillåter dig att sörja och vara ledsen (om du behöver det) eller att glädjas och fira (om du upplever avskedet som positivt).

Jag har idag precis sagt hej då till en närstående. Egentligen behöver jag inte alls vänta länge tills vi ses igen, men ändå känns det lite vemodigt just denna gång. Vi har haft en mycket trevlig dryg vecka tillsammans och resten av dagen tänker jag bara njuta av denna sköna känsla som personen i fråga har gett mig.

När bitterheten tar överhand!

Jag skrev lite om det i ett tidigare inlägg. När bitterheten får för mycket frihet och till slut uppfyller en person så mycket att hela dennes liv påverkas.

Det måste ju börja någonstans, eller? Vid något tillfälle går det inte som man tänkt sig vilket börjar som en grämelse. Kanske stöter man på flera sådana motgångar och sedan är det i rullning. Allt som sker skyller man på yttre faktorer och sådant man själv inte anser att man kunnat påverka. Men faktiskt är det ju så att vi kan styra mycket själva genom hur vi tänker. Vi kan öva upp förmågan att tänka annorlunda och på så sätt ta oss ur den negativa spiralen. Vi kanske inte alltid kan styra över det som händer, men faktiskt är vår hjärna vår egen och alltså kan vi träna upp den till att tänka nytt och positivt.

Det värsta vore väl att vakna upp som gammal kvinna/man och inse att man låtit hela livet bli ett enda stort kaos av bitterhet.

Sömn!

Nu på morgonen när jag vaknade så insåg jag hur viktig en god natts sömn egentligen är. Inte för att jag egentligen inte visste det innan, men nu blev det extra påtagligt. Efter att i ganska många nätter ha vaknat flera gånger och dessutom lite väl tidigt på morgonen så har min hjärna sakta men säkert lugnat ner tempot. I ärlighetens namn har det mest kännts som att det har varit en gegga av gröt där inne och ni kan ju föreställa er själva hur svårt det är att försöka tänka snabba, klara och smarta tankar genom gröt.

Nu har jag i alla fall sovit en hel natt. Många och långa timmar senare känner jag mig som en helt ny människa (tack svärmor). Detta fick mig att tänka på hur viktigt det är att få sova bra oavsett vad man har för mål. Många har ett jobb där de behöver vara skärpta, vill du gå ner i vikt och/eller få resultat av din träning är sömnen jätteviktig. Kroppen och hjärnan behöver återhämtning i form av sömn och vila för att fungera fulländat. Så känner du att resultaten uteblir? Titta över dina sovvanor och börja förändringen där.

När misstag begås!

Fy vad det kan vara jobbigt att begå misstag. Särskilt när misstaget får mycket negativa konsekvenser för andra. Jag kan vid sådana tillfällen bli smått avundsjuk på de som har förmågan att accpetera det, borsta av sig det och sedan släppa det. Jag kan komma på mig själv med att ständigt återkomma till det som hänt i tankarna och återigen gå igenom det.

Vi begår alla misstag ibland, men det som är viktigt är att vi inte slår för mycket på oss själva för det utan accpeterar att vi är mänskliga och inte perfekta. Att ta konsekvenserna av sina handlingar, lära sig av det som hänt, men att sedan gå vidare utan att hacka på sig själv är nödvändigt för att vi ska må bra. Att våga vara ödmjuk inför sig själv och sina positiva och mindre positiva sidor är något i alla fall jag ibland behöver öva mera på.

Sommarkväll!

Hur härligt är det inte att kunna sitta ute på kvällarna. Temperaturen börjar svalna av lite grann, solen är på väg ner bakom trädtopparna och fötterna ligger på bordet.

Njutningen är total!

Spiraler!

Det sägs ju att goda (eller onda) ting kommer tre och tre. När något positivt händer så följer det ofta fler positiva händelser eller tvärtom, negativa saker följs av fler negativa händelser. Vad beror detta på?

Min tanke är att när något roligt händer så blir vi positiva, tänker positivt och söker oss omedvetet mot nya positiva saker. Vi väljer troligtvis också att se det positiva snarare än det negativa i de situationer vi befinner oss i. Vi har med andra ord hamnat i en positiv spiral.

Samma sak borde ju då också gälla för den negativa spiralen. Vi upplever att vi drabbas av motgångar som påverkar vår sinnesstämning negativt vilket triggar igång fler negativa tankar. Det blir svårare att se det positiva och vi har hamnat i en negativ spiral.

Tankens kraft har mycket med detta att göra. Välj att se det positiva i det som händer även om situationen inte känns så vid första anblicken. Det blir betydligt lättare och roligare att leva än om vi är bittra och ser oss själva som offer för omständigheterna.

Skaka av sig ilskan!

Visst är det tråkigt när man får reda på att någon man trodde mer om ljugit och pratat illa om en bakom ens rygg. Första reaktionen är ofta ilska (i alla fall för mig), men ju mer jag funderar på det desto mer synd kan jag tycka om personen i fråga.
I grund och botten beror det ju på något att en del har behov av att prata illa om andra. Kanske kan det vara deras egen dåliga självkänsla som de upplever blir starkare om de trycker ner andra eller som jag tror i detta fallet att besvikelser i ens liv har lett till en bitterhet som tar sig detta "skitsnacksuttryck".

Nu har jag fått ur mig det och skakar där med av mig ilskan för att istället tycka synd om personen i fråga.