Störst av allt är kärleken!

Vaknade i morse och var lite pirrigt förväntansfull. Förstod inte varför först, men kom sedan på att vi ju ska gå på bröllop i eftermiddag. Det är något särskilt att bevittna två personer, som har så mycket kärlek till varandra, byta ringar och svara ja på frågan om de tager varandra. Det blir intimt på ett sätt man sällan får se annat än vid just bröllop.

Om jag funderar på de händelser som varit allra viktigast i mitt liv så handlar det alltid om situationer och händelser där andra människor är inblandade. Människor som verkligen betyder något för mig. Det kan ha varit goda råd jag fått, en vänlig klapp på axeln eller en oväntad hjälp jag fått. Men allra störst var det när jag träffade min fina blivande man och när mina fina döttrar kom till världen.
Jag säger ofta att jag när jag blir gammal inte vill ångra saker jag inte gjort. Att jag vill ha levt orädd inför utmanande situationer. Fast helst av allt vill jag ha levt ett liv fullt av kärlek. Jag vill ha levt i en nära relation med min man. En relation där vi har skrattat, bråkat, stöttat och varit de bästa vänner. Jag hoppas också på en lång, kärleksfull relation till mina barn som är full av vänskap och glädje.
Jag hoppas att min mamma ska finnas kvar länge länge länge och att vi ska fortsätta ha den fina vänskap vi har idag.

Så...

...störst av allt är kärleken! Ta vara på den för den är inte alltid självklar.

Nu håller jag bara tummarna för att det ska vara uppehåll åtminstone fram till ikväll så att A och P får en fin och underbar vigsel ute i gröngräset.