I Kay Pollaks bok "att välja glädje" hittade jag följande text som handlar om att utvecklas. Kanske är det så vi människor fungerar när vi lär oss nya saker. Inte underligt då att det krävs flera försök innan nya kunskaper, vanor, rutiner och lärdomar har fastnat.
Jag går gatan ner.
Det finns ett djupt hål i trottoaren.
Jag ramlar i.
Jag är förlorad. Jag är hopplös.
Det är inte mitt fel.
Det tar en evighet att finna vägen ut.
Jag går gatan ner.
Det finns ett djupt hål i trottoaren.
Jag låtsas att jag inte ser det.
Jag faller ner igen.
Jag kan inte tro att jag är på samma plats!
Men det är inte mitt fel.
Det tar fortfarande lång tid att komma ut.
Jag går gatan ner.
Det finns ett djupt hål i trottoaren.
Jag ser att det är där.
Jag ramlar fortfarande i det; det är en vana.
Mina ögon är öppna.
Jag vet var jag är.
Det är mitt fel.
Jag kommer ur det omedelbart.
Jag går samma gata ner.
Det finns ett djupt hål i trottoaren.
Jag går vid sidan av hålet.
Jag tar en annan gata.
Det som också slår mig är hur viktigt det är att först bli medveten om var man befinner sig innan man kan förändra något. Att medvetandegöra vilka kunskaper, vanor och rutiner vi redan bär på för att därefter besluta hur vi vill fortsätta utvecklas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar