Det slog mig precis hur mycket jag faktiskt gillar kaoset här hemma. För några år sedan hade jag nog inte kunna föreställa mig ett hem som inte var rent, fint, städat och väldoftande. Jag vantrivdes om inte allt var på rätt plats och jag hade struktur och ordning på tillvaron.
Idag ser det mesta annorlunda ut. Det går inte planera så noga längre, det är stökigt förjämnan och i princip inget är där det borde vara, eller!? Det är kanske det det faktiskt är. Jag har lärt mig leva mitt i kaoset och nu kliver jag ofta (men absolut inte alltid) över leksaker med ett leende på läpparna. De där leksakerna representerar ju faktiskt något helt underbart. Diskbänken är belamrad med ett berg av disk (trots att det bara är lunchens redskap), men jag kan se det fina i detta. Då väljer jag hellre att glädjas åt ett glatt barnansikte med mat i hela ansiktet.
Ibland (kanske lite för ofta) glömmer vi vad som verkligen är viktigt. Vi lägger energi på saker som i långa loppet inte är så viktig. Jag menar inte att vi inte ska städa eller planera och organisera, men att vi också kan se det fina i kaos för ofta är det här kaoset skapat av något så oerhört fantastiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar