Väcka gamla minnen!

Igår firade vi en härlig student. Jag insåg när vi stod och väntade i det kvava vädret att det är första student jag firar sedan min egen, vilket ändå måste sägas var ett litet litet tag sedan. Det konstiga var att jag plötsligt mindes alla de känslor som for genom min egen kropp när jag slutade skolan. Hur lycklig jag var att äntligen få sluta skolan som bitvis varit ganska kämpig, hur samtidigt vemodigt allt kändes att lämna alla vänner, nervositeten över vad man nu skulle göra i livet, nyfikenheten och känslan av att vara vuxen, äntligen! Mitt i all glädje, sorg, nyfikenhet, oro och total härlighet fanns ändå bara en ganska liten tjej som nog hade behövt växa till sig något år till. Som tur väl är så har allt gått fint i alla fall såklart, men alla dessa känslor såg jag i dessa studenters ansikten när de kom utspringandes igår.

Sjung om studentens lyckliga dar...