Under en tid nu har jag följt en mycket stark och fantastisk kvinnas blogg. Hon heter Micaela och hennes blogg kan du läsa här. Jag känner henne inte, men har ändå berörts ända in till kärnan av mitt inre.
Dagen jag började läsa om hennes öde förändrades även mitt liv. Micaela drabbades av en aggressiv form av cancer som mycket tragiskt inte gick att behandla. Att läsa om hennes kamp och hennes oerhört stora kärlek till sin lilla dotter fick mig (och väldigt många andra) att rannsaka mitt eget liv, de val jag gör och hur jag faktiskt vill att mitt liv ska se ut. Igår förmiddag fick Micaela somna in. Att en människa kan skapa så mycket känslor hos någon som hon inte känner säger mycket om hennes sätt att vara och uttrycka sig. Hennes ord var fyllda av så mycket hopp, kärlek, sorg, men också stor glädje. Glädjen över att vara mamma till en så fin liten tjej, glädjen över varje dag de fick tillsammans. Bloggen lämnar efter sig en gåva till hennes fina flicka i form av ett minne av hur stor kärleken faktiskt är.
Vi går alla igenom svårigheter i livet. Det är så livet ser ut. Det är din uppgift att fylla livet med så mycket mening som bara är möjligt.
Jag har av Micaela lärt mig att ta vara på varje liten stund, att inte fastna i mentala blockeringar och att leva mer här och nu. Vi vet inte hur lång tid vi får så det är upp till oss att göra så mycket av tiden som möjligt.
Tack underbara Micaela för att du återigen har lärt mig detta som är så lätt att glömma bort.
Vila i frid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar