Hjärnan sätter ibland (eller faktiskt ganska ofta) stopp för vad vi tror är möjligt. Vi är begränsade i vårt sätt att tänka, vara och göra ofta på grund av tidigare erfarenheter, andras tankar och idéer eller vårat egna fyrkantiga sätt att tänka. Hur låst är du på grund av detta?
1945 sprang Gunder Hägg en engelsk mil på lite över fyra minuter och satte därmed världsrekord. Han ville trots detta bli ännu bättre, men hindras att försöka då han läser att ett antal experter hävdar att det är fysiologiskt omöjligt att springa den engelska milen fortare än Gunder redan gjort. Ingen annan av Gunders samtida medtävlande försöker således heller att slå rekordet.
1954 har den brittiske löparen Roger Bannister bestämt sig för att strunta i vad alla säger och ändå slå världsrekordet, vilket han också gör. Roger springer den engelska milen på under fyra minuter, vilket ju tidigare var en fysiologisk omöjlighet?
Det som är ännu mer anmärkningsvärt är att två år senare har inte mindre än 50 andra löpare klarat av samma sträcka på under fyra minuter. Det som tidigare var omöjligt är nu möjligt. Hur kommer detta sig? Och framförallt, vad kan vi lära oss av detta?
Våga tro att du visst kan, att det visst går att lyckas även om många andra inte gjort det och framförallt, våga tro på dig själv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar