Tänk om vi kunde vara lika öppna inför livet som barn. På gott och ont är det ju tyvärr så att vi med åren lägger oss till med vanor, egenheter och erfarenheter som gör livet enklare, men också mer begränsat.
Idag har jag sjungit mycket. Mest har det blivit "imse vimse spindel" vilket är en populär sång i ett hushåll innefattande en 19-månaders tjej. Efter att vi sjungit samma sång säkert 10 gånger sjunger hon plötsligt groda istället för spindel. Jag måste erkänna att jag blev ganska paff. Nöjt hade jag nu tagit för givet att hon kunde delar av texten och att hon därmed lärt sig något nytt. Kanske är det istället jag som ska lära mig något nytt, eller lära om, eller lära gammalt?
Varför måste det vara en spindel som klättrar? Kan det inte lika gärna vara en groda som gör detsamma (även om den inte på något sätt kan klättra lika bra som en spindel så kan den ju klättra på grodors vis).
Denna händelse fick mig att börja fundera på andra delar av livet. Vad är det mer jag tar för givet som kanske behöver skakas om lite för att på så sätt hitta nya kreativa lösningar och/eller idéer?
Vad i ditt liv går mest på rutin utan att du stannar upp och funderar på andra alternativ (kanske till och med mycket bättre alternativ till det du gör idag)?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar