Idag träffade jag en kvinna som jag aldrig tidigare träffat, men som plötsligt föll i gråt och berättade att hon haft en sjuk närstående under en lång tid. Under en mycket lång tid hade stora delar av hennes tid spenderats på sjukhus omgiven av andra sjuka människor och deras närstående. I hennes fall har allt som tur väl är gått bra, men hon upplever att hon stängde av så mycket då som kommer ut nu efteråt.
Det här mötet lämnade mig med massor av känslor. Ibland är det så lätt att ta allt för givet, men när något allvarligt drabbar en eller någon i ens närhet blir det plötsligt så tydligt vad som verkligen är viktigt och vad som inte är lika viktigt. Jag vet med mig själv att jag ibland har svårt att leva i nuet och njuta av det, men när man hör någon annans hemska upplevelser är det precis som att man slungas tillbaka till här och nu och ser sitt liv med nya ögon.
Så alla ni som snurrar på i en rasande takt, stanna upp, lyssna, känn och njut av det som gör livet värt att leva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar